IM i världen och hemma: En dos verklighet

- Jag ska ta med er till Malawi för att ni ska förstå.
Det är årsmötets andra dag och vi har samlats för att lyssna på George Jobe från IMs partnerorganisation Creccom* i Malawi.
Och vi vet det inte först men George bjuder på årsmötets andra omskakning. Först Helle. Nu George. Samma glöd. Samma engagemang. Samma ärlighet.

- Jag vill börja med att berätta en historia om en liten pojke, säger George och så berättar han ... om pojken som börjar skolan, som får gå om första klass för att han inte skaffat sig tillräckliga kunskaper för att gå vidare. Som i andra klass får sällskap av sin ett år yngre syster. Om hur föräldrarna skiljer sig och äldsta brodern, de är åtta syskon, tar över som familjens överhuvud. Han berättar att lillasystern får sluta skolan. Trots att hon är duktigare, har lättare för att lära och jobbar hårdare och om hur pojken får fortsätta för att han är just pojke.

När han når fjärde klass tvingas han sluta skolan för att istället börja arbeta på en tobaksplantage. Han sparar så mycket han kan får att kunna gå tillbaka till skolan. Han når åttonde klass, som är sista året i grundskolan, men blir inte utvald (för det är så det går till i Malawi) för att fortsätta till den statliga gymnasieskolan och han har inga pengar för att betala avgiften till privatskolan. Han var dömd! Skulle kunna ha varit dömd. Men just den här pojken tar en korrespondenskurs. Tar gymnasieexamen. Arbetar lite till och sparar ännu mer pengar för att slutligen bli utvald och få stipendium för att studera vid det statliga universitetet.

Pojken "borde" ha stannat kvar i byn om han accepterat sitt öde. Det öde som säger att i Malawi krävs det inte bara intelligens och hårt arbete för att utbilda sig. Det krävs pengar. Och för flickors del krävs det attitydförändringar.
Pojken i berättelsen var George Jobe och nu står han framför oss och pratar om att förändra det Malawiska samhället. Om negativa socio/kulturella strukturer och om att möta människor där de är.

Allt börjar med dig själv. Du kan inte mobilisera andra om du inte lever som du lär. George Jobe från partnerorganisationen Creccom i Malawi.

För oss som arbetar vid IMs huvudkontor. För er som är engagerade i IM. För er som bidrar med era gåvor. För alla oss är det viktigt att ibland få en dos verklighet för att förstå vad det egentligen är vi på olika sätt bidrar till. Risken är att det annars blir så abstrakt. Så långt borta. Så ogreppbart. Den verkligheten får vi en rejäl dos av tack vare George Jobe.
- Vi pratar för dem utan röst, säger George och jag undrar hur just han blev som han blev. Varför är inte han en av de män i Malawi som misshandlar och våldtar sina fruar. Som har sex med sina döttrar. Som på natten smyger in i en hydda där det bor en flicka i puberteten för att göra processen komplett, eller till en kvinna som just blivit änka för att rensa henne från döden. Det ska jag fråga honom om i morgon och ni kan läsa svaren i ett kommande nummer av Medmänsklighet.

Som kvinna blir jag så klart förfärad. Helt förfärad. Och förskräckt över det som George berättar. Om detta totala manssamhälle där grymheten mot kvinnor är så stor.

Här arbetar Creccom., med stöd av IM, för att få fler flickor att fortsätta till högre utbildning. För att färre män ska slå och våldta. För att ingen ska smyga in till unga flickor och änkor om natten för att ha sex. De jobbar i 120 byar på landsbygden och de har tålamod och möter processen där människorna är.
- Det är inte lönt att lära människor att gå om de inte ens kan stå upp, säger George.
- Och när vi pratar om kvinnor så pratar vi inte om en kvinna där borta. En kvinna vi kan distansera oss ifrån. Vi pratar om våra mödrar. Våra döttrar. Våra systrar.

I morgon har ni som är i närheten av Malmö en fantastisk möjlighet för då föreläser George Jobe på Globalen, Kommendanthuset i Malmö, för mer info följ länken http://manniskohjalp.se/node/778
Jag är också där och berättar om IM.